”Show – and tell”
Att som samhällsaktör göra sin video tillgänglig för alla är en demokratifråga. Snart är det också ett lagkrav.
Men hur vet man att en video är tillgänglig och hur gör man?
Länge har Hemingsways kända devis Show don’t tell används för att beskriva gestaltning. Alltså att man ska visa vad som händer – inte berätta. Men hur effektiv är vår kommunikation om den inte kan uppfattas av de 1,5 miljoner människor som i Sverige lever med någon typ av hörselnedsättning? Eller de cirka 100 000 personer som ser så dåligt att de är inskrivna på en syncentral?
Den 23 september 2020 börjar EU:s webbtillgänglighetsdirektiv att gälla för videofilmer som publiceras av offentlig sektor. Det innebär att du som arbetar med kommunikation i det offentligas tjänst kommer att behöva fundera på om alla kan ta del av innehållet i dina filmer, inklusive personer med funktionsnedsättning.
Film– en anpassning i sig
Glädjande nog kan vi konstatera att video är en anpassning i sig. Formatet kompletterar text och kan nå personer som har svårt att läsa.
I samband med produktion är det sedan framför allt två saker att tänka på: 1) att filmen ska ha undertexter och 2) vara syntolkad. Lagen kräver än så länge inte teckenspråkstolkning, men för dig som samhällsaktör kan det ändå var något att ta hänsyn till.
Undertexter med kvalitet
Att efterfråga undertexter till sin filmproduktion är något som de flesta av våra uppdragsgivare gör redan i dag, inte minst för att filmen ska fungera i sociala medier där många tar del av film med ljudet avstängt.
Men för personer med hörselnedsättning är undertexter avgörande för att kunna hänga med i innehållet. För denna grupp är det även viktigt att texta effektljud, till exempel att en dörrklocka ringer.
Själva produktionen av undertexter kan sedan verka enkelt, men det är några saker att hålla reda på. Det beror på att undertexter är lite av ett eget språk, som ligger mitt emellan det skrivna och det talade. När du undertextar effektiviserar du talet så texten blir lätt att uppfatta, genom att korta ner och ta bort onödiga ord. För att hinna läsa måste raderna ska vara korta, maximalt drygt 42 tecken per rad. Och för bästa kontrast ska undertexterna ligga på en svart textremsa. Ett textblock ska inte innehålla fler än två rader.
Undertexterna ska sedan inte brännas in i filmen, utan inkluderas i spelaren med en textfil. Då kan tittaren själv anpassa textens storlek.
Se också till att undertexterna inte krockar med namnskyltar eller annan grafik. Det kan vara en idé att som standard börja placera namnskyltarna till vänster eller till höger i filmens ovankant. Ibland kan det även vara en idé att publicera textmanus i anslutning till filmen.
Syntolkning – ”att låna ut sina ögon”
Syntolkning innebär att en inspelad röst beskriver sådant som syns men inte hörs för den som har en synnedsättning; syntolkaren ”lånar ut sina ögon”. Det kan handla om att beskriva miljön, personer, relationer eller något som händer i bilden, som skiftning i ett ansiktsuttryck eller en förflyttning mellan två olika rum. Syntolka bara sådant som har betydelse för handlingen, för att undvika att syntolkningen blir ett irritationsmoment.
Om du inte vill syntolka i din originalversion av filmen kan du erbjuda en särskild syntolkad version av filmen.
Planera för tillgänglighet
Många kommer att tänka på tillgänglighetsanpassning väldigt sent i processen. Om du inkluderar tänket redan i planeringen har du mycket att vinna. Här kommer några generella tips och råd:
- Se till att filmen har god hörbarhet. Gör helst inga intervjuer i en vägkorsning, där det är mycket brus i bakgrunden.
- Låt den som talar kommer in i bild sig med namn och titel. Då slipper du syntolka dessa delar.
- Lägg in små pauser i filmen, så det inte ligger tal eller dialog i filmen från start till mål. På det sättet skapar du utrymme för syntolkaren att berätta vad som händer i filmen.
- Sänk bakgrundsmusiken vid tal. Den som har en hörselnedsättning har ofta svårt att sortera ljud och du behöver sänka musiken betydligt mer än du tror.
- Låt den som talar ligga i bild så länge som möjligt. Det underlättar för läppavläsning.
Att fortsätta vara kreativa med filmens innehåll och samtidigt jobba med tillgänglighet innebär både nya utmaningar och möjligheter. Det ställer nya krav på oss att tänka om enligt en ny devis: let’s show, and tell. Och det är först då vi gör något som blir bra för alla.
Källor
https://webbriktlinjer.se/lagkrav/webbdirektivet/
https://webbriktlinjer.se/riktlinjer/113-tillganglig-video/
